Ny situation på GUC!

Idag kallades personalen till extrautlyst personalmöte kl 9.00 i Aulan.

GUCs styrelseordförande informerade där och då om att styrelsen igår kväll vid ett extra styrelsemöte beslutat att byta ut bolagets VD.

Ny tf VD är nu Christer Nordin, som tidigare suttit i GUCs styrelse.

Ny spelplan alltså. Fast det inte var helt oväntat tar det ett tag innan man landar i det nya.

Hur ser läget ut nu? Återstår att se sig omkring i det nya landskapet och hitta bästa framkomliga vägarna däri. Både för bolaget och för min egen del.

Intressant situation - och just nu också lätt förvirrande. Ska smälta det hela över helgen. :-)

Det är inte hårschampo vi säljer....

Det förpliktigar att arbeta med marknadsföring av gymnasieskola.

Ibland måste man göra delikata avvägningar och inte glömma att alltid ha elevens bästa i centrum.

Å ena sidan är det mitt konkreta uppdrag att få hit elever - vi måste fylla upp klasserna, få hit så många elever som bara är möjligt för att få bästa möjliga ekonomi på verksamheten. Detta är kärnan i mitt uppdrag och min absolut viktigaste uppgift.

Samtidigt är det ju så att det är människor vi finns till för. Sådana som du och jag. Vi säljer inte en simpel vara, utan en tillvaro i tre hela år.

Då vill det till en smula ödmjukhet och en förmåga att lyssna in vad eleven egentligen säger och behöver. Råsälj passar inte här. Däremot krävs stor lyhördhet och mycket mer vägledning än sälj.

Vi måste våga ställa frågorna: Vilka ev tveksamheter har du? Orkar du verkligen pendla 2 timmar i varje riktning varje dag för att gå på GUC? Ställa dom kritiska frågorna som kanske skulle kunna ge ett svar som t.o.m. leder bort från GUC. Men i rätt riktning för den elev man pratar med.

Min djupaste vilja är att varje elev ska vara på RÄTT plats. Så rätt som det bara går.

Det är ett stort ansvar.

För det är inte schampo vi säljer, utan tre jättebra år för alla de elever som orkar, vill och är motiverade att tillgodogöra sig dom.

Som en Gnu hoppar jag ner i vattenhålet!

Människor har verkligen olika sätt att hantera beslut och förändringar.

Bilden på vattenhålet med alla djuren är från vår semester i Namibia i somras. Fantastisk resa och en massa animaliska upplevelser förstås.

Vi stod länge alldeles stilla och tysta vid vattenhålet och bara njöt av att se allt hända inför våra ögon. Olika djur som kom och gick, samspelet och vaksamheten.

En sak som fascinerande mig mycket är hur olika djursorter gör för att närma sig vattnet.

Stilen på vattennärmandet skiljer sig verkligen mellan olika sorter.

Giraffen är ett paradexempel på mycket försiktig individ. De giraffer som kom och gick inför våra ögon hade alla samma stil i approachen: 6 steg framåt, 2 min spaning och väntan, 6 steg framåt, 2 min spaning och väntan. Det tog MINST en halvtimme från att giraffen vagt syntes långt bort, tills den var framme vid målet. Tryggt, javisst, men effektivt? Nja....

Gnuerna däremot kastade sig framåt. Galopp!!! Och hoppade sen jämfota rakt i plurret. Badande med hela kroppen! Effektivt och målinriktat.

Dom kunde ju förstås gått på en rejäl nit om lejonen hade varit i närheten - men å andra sidan sköter ju girafferna den spaningen, och så länge dom står där i sin invanda position, med resta långa halsar, är det ju bara för gnuerna att lita på dom. Full fart framåt alltså!

Det är väl sånt som kallas samarbete? :-)

Jag behöver nog inte berätta för dom som känner mig att jag oftast är en gnu. :-)

Kan man vara kär i en IPad?

Hjärtat bultar när jag ser den. Naturligtvis - den är med överallt. Gör som jag vill. Kommer snabbt igång. Lätt att bära - går till och med ner i den innan alltid proppfulla handväskan!

Igår på förmiddagsmötet på GUC hade jag den till hands. Skrev anteckningar enkelt, smidigt och helt utan skrivkramp. Av en tillfällighet upptäckte jag sen att med bara 2 knapptryckningar så får man iväg allt i ett mejl. Med cc till sig själv. Smidigt! Och så snyggt!!!

Ja man vill bara jobba, jobba, skriva, skriva. Enkla funktioner har den, till och med jag kan hantera den själv. Jaja... nästan då. (eller hur min räddare i nöden, Lelle?)

Otroligt snygga och fantastiskt bra funktioner alltså, vansinnigt praktisk, rolig, användbar, för nöje och jobb. Den har allt jag behöver!!!

Ja det är kärlek! Bara att bekänna: I LOVE MY IPAD!

Idag har jag skaffat en ny leksak! :-)

Så det kan bli.... I morse råkade jag hamna bredvid Jonas på Sjop. Jag berättade om mina problem med min HTC Legend. En bra telefon sägs det, men som mot mig hittills visat sin allra värsta sida, och intet annat. "Jaha" sa han. "Jag tror jag kan fixa det. " :-).

Jag åkte dit på lunchen, och han lyckades få in alla mina kontakter som försvunnit (!) samtidigt som han, tror jag i alla fall, lyckades laga den från ständiga onödiga oväntade självsvåldiga egna avstängningar.

Så, när jag ändå var där passade jag på att slå till och köpa den Ipad jag länge funderat över att skaffa. Bra tillfälle. Liksom för att fira att HTC nu är fixad. :-) Ska bli så kul att upptäcka den!

En bra dag alltså. Och nu ska jag iväg och träffa det kvinnliga nätverket "Kvinna" på slottet, för kvällsmingel med tema shopping och ekonomi.

I ett vägskäl!

Verkligt vägskäl syns föröver. Vart går vägen? Satsa, springa, hoppa - vart?

Tänk vilken vånda att välja. Att välja är att välja bort sa en god vän till mig härom året. Jag minns att jag rös då. Välja bort!!!!? Uj! Tänk om man valde fel! Ville ändra sig! Ångrade sig!

Hela jag opponerade mig. Ville ville INTE!

För hur i all världen ska man kunna lita på att man landar på fötterna....!? När man aldrig förut provat att hoppa. Livet, som alltid varit fullt av bananskal som lämpligt legat framför fötterna färdiga att halka på, är nu plötsligt inte så längre. Nu vill livet liksom lära mig att själv ta ut riktningen och våga lita till min egen förmåga. Javisst, det är säkert dags. Borde genomfört just denna lektionen av livsskolan för ett stort antal år sen. Men nu blev det inte så.

Massor av ord det blev ikväll. Säkert rätt obegripligt för eventuella läsare. Men precis just så känns det inuti just nu - och därför var det just så det kom ut nu.

Bilden nedtill visar symboliskt ett underbart liv - månde idealtillståndet - den raka vägen, utan tvekan, utan valmöjligheter. Oj så enkelt!!!!

Nya världar! Något för mig?

Jag GILLAR verkligen den nya tekniken. Alla härliga saker som dyker upp och underlättar (ibland), förvirrar, förtydligar eller komplicerar världen.

Ny teknik som plötsligt bara finns där. Prova, känna efter - är det här något för mig?

Se Augmented Reality ta form - och sen avgöra: Tillför det här mig någonting? Ta in eller skjuta bort?

Jag följer dom på Twitter och ser hur utvecklingen sker. :-)

http://ngm.nationalgeographic.com/big-idea/14/augmented-reality

Härom dagen upptäckte jag Gowalla. :-). Kul att se var man är (!) och vad som finns i närheten. Lägga till, se vad andra tyckt. Transparensen i nya interaktiva media leder till kvalitetssäkring. Är man inte bra berättar någon det - och så är det kört. Det gillar jag! Bra! Lekfullt och opretentiöst.

http://gowalla.com/

Utveckling är sunt, bra och tillför. Sen på vägen kommer det förstås upp en hel massa saker som man inte kan se tillför omedelbart värde. Men, det som inte behövs i samhället eller godtas av kunderna rensas ju bort av sig själv enligt någon slags naturlag. Konsumtionsstyrning kallas det nog. :-)

Kunderna får avgöra helt enkelt!

jag såg två leoparder hoppa upp framför bilen.....

Ibland händer det som man inte kunnat drömma eller fantisera om.

Livets underbara överraskningar. Stort eller smått.

Kan vara ett oväntat varmt leende från en kollega man krockar med här i korridoren här på GUC t ex. :-). Eller, som på semestern i Namibia i somras, när två ursöta leopardungar brottades med varandra i diket till vänster om bilen, sprang över vägen rakt framför oss och in i en kohage på andra sidan vägen.

En fantastisk och unik händelse för oss! (Men inte för korna, som förstås blev vettskrämda och faktiskt stegrade sig à la häst!)

Jag ville såklart fotografera detta härligt oväntade och rev efter kameran i väskan på golvet i bilen. Men tillfället var passerat.

"Spara sällsynta minnen inuti istället" tänkte jag då, liksom ofta.

När man är en sån som jag är, en sån som älskar dokumentera med kameran, blir det lätt så att man glömmer SE istället. Glömmer vara i upplevelsen, och så passerar den istället. Och så står man kanske där istället efteråt, med ett vackert kort i sin hand, men helt utan minnesbild.

Då VAR det ju ingen upplevelse, utan bara ett fototillfälle som passerade.

Nej - jag vill vara mitt i livet och känna det.

Jag samlar minnen, positiva minnen, inuti. Plockar fram och njuter, låter mig stärkas när det behövs. Så mycket bättre än att se med kameran!

Särskilt väl försöker jag bevara de där "små" händelserna i minnet, t ex leendet från kollegan som värmde så väldigt mycket den där motiga dagen. Det är sånt som ger glädje på djupet och som man kan behöva minnas allt som ofta.

Om ärlighet och om att vara liten på jorden.

Jag älskar verkligen transparens. Sanning och prestigelöshet som bygger förtroende och tillit, vilket i sin tur gör omvärlden trygg. (och då kommer framgången - jag är övertygad!)

Igår kväll när jag var färdig med dagens arbete på GUC var jag i Stockholm och lyssnade på några framgångsrika kvinnliga företagsledare. Dom inspirerade mycket, inte bara på grund av sin kompetens, utan kanske allra mest för att dom vågade säga som det var. Höll inte upp masken av "perfekt företagsledare utan fel och brister". Vågade släppa fasaden och vara sanna. En av kvinnorna berättade t ex för oss att hon var livrädd på sitt första styrelsemöte såsom VD för det stora bolaget eftersom hon inte begriper ett dugg av ekonomi. Vilken styrka!

Starkt att våga säga att man inte kan, starkt att våga visa att man är människa. Starkt också att, som dom här kvinnorna gjorde, emellanåt kunna skratta åt sig själv! Det är ju inte så jätteallvarligt egentligen, det här med jobb och att driva företag. Dvs om man ser det i ett större perspektiv. :-)

Denna kvinna, VD för ett större bolag, hade en bild på planeten Jorden som hon visade upp för oss. Hon berättade att närhelst hon känner sig osäker, så manar hon fram bilden av den stora jorden med alla människor och djur på i hjärnan och - vips - så ser hon hur litet det hon håller på med egentligen är, i det större perspektivet. Rädslan att göra fel eller att göra bort sig blir löjlig och liten då. Det där är ett tips som jag kommer att ta efter. Visualisera Jorden och få perspektiv. Små knep som kan göra saker mycket mycket enklare ska man välkomna!