I ett vägskäl!

Verkligt vägskäl syns föröver. Vart går vägen? Satsa, springa, hoppa - vart?

Tänk vilken vånda att välja. Att välja är att välja bort sa en god vän till mig härom året. Jag minns att jag rös då. Välja bort!!!!? Uj! Tänk om man valde fel! Ville ändra sig! Ångrade sig!

Hela jag opponerade mig. Ville ville INTE!

För hur i all världen ska man kunna lita på att man landar på fötterna....!? När man aldrig förut provat att hoppa. Livet, som alltid varit fullt av bananskal som lämpligt legat framför fötterna färdiga att halka på, är nu plötsligt inte så längre. Nu vill livet liksom lära mig att själv ta ut riktningen och våga lita till min egen förmåga. Javisst, det är säkert dags. Borde genomfört just denna lektionen av livsskolan för ett stort antal år sen. Men nu blev det inte så.

Massor av ord det blev ikväll. Säkert rätt obegripligt för eventuella läsare. Men precis just så känns det inuti just nu - och därför var det just så det kom ut nu.

Bilden nedtill visar symboliskt ett underbart liv - månde idealtillståndet - den raka vägen, utan tvekan, utan valmöjligheter. Oj så enkelt!!!!